Tog ett beslut idag om att frammåtlägga (?) tre av mina tentor tills hösten. Universitetet är helt okej med det här och det kommer inte påverka slutbetyget heller så egentligen gör det inget. Men ändå! Ändå så känner jag mig som ett misslyckande. Även fast det är det rätta beslutet, för jag kommer må bättre av det och förmodligen mina betyg också.
Men den här stressen om att prestera, att vara sitt bästa jag, den finns där och enligt den hade jag varit bättre om jag gjort färdigt allt nu. Med toppbetyg. Men sen så är väl rädslan av att misslyckas där också. Men också, och framförallt, rädslan över att lyckas. Jag tror att den rädslan kan vara mycket vanligare hos alla människor än vad man tror. För om man lyckas, om man uppnår sina drömmar, hur hanterar man det? Kan man det om man lyckas uppnå ens högsta dröm? För att göra det så måste man nog tycka att man är väldigt värd det och självförtroendet måste nog ligga väldigt nära topp. Självklart kan man lyckas även fast man inte har självförtoendet på topp. Men det blir nog himla mycket lättare att lyckas om man tycker att man är värd det.
Äh, vet inte riktigt vad jag ville säga med det här men, det var en tanke som snurrade i min skalle.
No comments:
Post a Comment