En dagens

Nej. nej. Ingen outfittabild här inte. Bara en dagens uppdatering.

Åkte in till Nottingham idag (eftersom jag hade tenta, den pratar vi inte om) och eftersom jag inte har varit där nu på ca 2,5 månad så hade jag hunnit glömma bort hur fruktansvärt fula människorna där är. Hårfillorna från åttitalet, otvättade i håret, feta med för små storlekar på kläderna sina, kläder som var modärna... ja, jag vet faktiskt inte när dom var moderna. Det är som att dom har plockat ihop det fulaste av de senaste årens fashion och gjort sitt eget. Och det värsta är att det i sig har blivit nåt fult jävla fashion där. Jusst där. Och dom där hårfrillorna som dom har, ja.... jag tror att det är synonymt med Nottingham.
När jag bodde i London och R i Nottingham så brukade han alltid snacka om dom här frissorna och hur fula dom är (varför vet jag inte?) och jag tänkte att inte kan väl en hel stad ha samma frilla, som inte ens är modern? Men jo. Och den går aldrig ur tiden. Det är nu fyra år senare och det är fortfarande samma frippa som vankas på tjejernas skallar. Ush.
Ja, självklart så är ju inte alla fula. Var väl lite elakt att säga så.

På tåget på väg hem igen till min lilla stad så lyssnade jag på Fridas och Robins podcast som dom har. Gå och ladda ner gratis från iTunes, den heter Dom Kallar Oss Pods och är väldigt underhållande. Jag vill alltid inflika med mina egna komentarer, men det blir ju lite schitzofrent sådär att sitta och kommentera för mig själv.
I alla fall, i senaste avsnittet så snackade dom då om hur folk på landet ofta har en väldigt efter modestil, och det kunde ju inte ha varit mer passande än på folken i Nottingham!

Ojoj, skulle kunna skriva en hel teoriuppsats om det här. Robin hade en 'Ellos' teori. Lyssna så fattar ni. Min teori är att folk i småstäder vill inte/vågar inte sticka ut från massan för det blir så mycket mer påtagligt att göra det i en småstad än vad det blir in en storstad. Därför så stannar modet av i mindre städer, för ingen/få vågar ta steget och ha på sig det 'senaste' som kanske kan kännas lite edgy.

Ja, det är bara vad jag tänker så... lite spontant. Sorry för uppsatsen...

Intervju med mig. Av mig.

Jag är så jävla uttråkad och gör allt för att skjuta upp pluggandet lite denna morgon så här kommer en liten lista som jag har snott. Ja, alltså bara frågorna. Skulle vara lite creepy att sno svaren också.

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ibland. Jag kommer alltid i tid till tåget eftersom jag vet att jag annars måste vänta länge. Har svårt att komma i tid till typ pendeltåget. Eller gymklasstider... Det beror på ändamålet tror jag. 

HAR DU BRA KONDITION:
Ja, rätt så. Försöker jobba på det.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Vet inte. Förmodligen av mig själv för nån dag sen när jag var riktigt uttråkad. 

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Trött. Utpumpad. Uppgiven. Stressad. Panikslagen. Men också väldigt lycklig, peppad, förväntansfull!

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart & Rosa

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Nej oftast inte. Kan inte vara stilla när kort tas så det blir ofta lite för mucket rörelse.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Igår när jag hade en av hundra panikattacker. 

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej. Jag gråter för att göra mig av med jobbiga saker. Känns alltid bättre efteråt.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Nej. Satt och försökte förstå mig på massa psykologiska procedurer medans oförståelsen och paniken växte. Tills halv ett på natten då ögonen gick i kors. 

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe och kallt vatten

KAN DU LAGA MAT:
Ja

ÄR DU NYTTIG:
I perioder.

ÄR DU BLYG:
Ibland. 

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Sju. Väldigt jobbigt.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Eh... Donkey Kong? 

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Donkey Kong och Super Mario

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Olika. Men lite salongs blir jag på två glas vin/en starköl/en drink. Typ.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja, jag tror det. För länge sen.

JAG SOVER:
Mycket bra i min underbara säng som är så skön att jag får lyckopirr varje gång jag går och lägger mig.

VAD SA DU SENAST?
No, I'll get up. När R frågade om jag ville ha kaffe i sängen. Gullet.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej, nej.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Mamma/ Lisa/ R.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Ett sånt där piller som han tar i den där filmen 'Limitless' som gör att han använder 100% av hjärnan.

HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja dom flesta är väldigt snygga

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:

Hej. Till R.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Jepp.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Jepp.

HAR DU KÖRKORT:
Nej, men snart!

ÄR DU ENSAM NU:
Yes.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Fredag eftermiddag kl 15.30 då min allra allra allra sista tenta, ever ever ever! är över. AH! Då ska jag bara ägna mig åt detta, leva livet!

Söndagsporr

Helt plötsligt kan jag lätt förlora timmar på att titta på bröllopsbilder. Tårarna bara väller upp. Fast inte på alla, en del tittar jag på och jag blir bara kall. Tänk om den fotograf jag anställer till mitt bröllop tar så fula bilder som vissa bilder är. 

Nåt som jag bölar till mer än något annat är när jag tittar på Jonas bilder. Även fast jag har tittat på alla albumen nummerslösa gånger förut så rinner kärlekstårnarna varje gång. Varje bröllop han har fotat är som en egen liten histora. Kärleken bara skiner igenom på alla bilderna. Vackra, fruktansvärt vackra bilder tar han. Om jag hade pengarna som han tar betalt så skulle jag göra allt för att han skulle fota mitt bröllop. Om väntetiden var år så skulle jag vänta. Jag skulle utan tvekan lägga 90% av budgeten på han. Komma i ett vitt linne med vit kjol, hemmasydda om det nu var så att jag kunde ha råd med han som fotogaf. 

Ah... gå in och titta kära vänner. Var beredda med näsdukarna bara. 

Engelska körvar

Det ser riktigt äckligt ut. Det har tagit mig ungefär 4 år att kunna börja tycka om körven här. Den är egentligen bättre än falukorven, med högre köttinehåll. Det är bara det att dom ser så äckliga ut när dom är okokta.

Sebbe

Nästa vecka är det ett år sen min lillkusse Sebbe förvann från oss. Kan inte förstå att det har gått så fort, eller att  det förtfarande känns lika fruktansvärt nu som det gjorde då. Eller, det är värre nu. Då forstod jag inte. Kunde inte förstå. Låter så klyshigt att säga det här för det är nåt alla alltid säger när nån går bort. Men han var en utav de absolut finaste människor jag nånsin har träffat och lyckan över att han fanns i mitt liv och alla fina minnen är det som jag håller mig fast vid. Eller han kommer aldrig (så länge mitt minne inte sviker mig) att försvinna från mitt liv. Minnerna av honom kommer alltid finnas med mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Inte en dag.
För snart ett år sen så åkte jag ner till Lisa i London för att hänga lite. Kvällen som han dog så satt vi lyckligt ovetandes och åt tapas på nån Spansk restaurang. Innan vi gick ut den kvällen så spelade Lisa en låt för mig för första gången och på grund av det så kommer jag alltid att tänka på Sebbe när jag hör den låten. Den är underbar men det finns så mycket sorg associerat med den också.

I remember thinking this would never end
Even when you're gone your eyes running through my head

You're stuck in my mind
all the time 

MegaÅngesten!

Åh, förlåt att jag tjatar. Men jag vill bara att det här ska vara över nu. Ond klump i magen konstant.

Om en vecka är det över. Då ska jag fira som jag aldrig har firat förut. Dansa som jag aldrig dansat förut. Skåla i skumpa som jag aldrig gjort förut. Och allt det där. AH! Jag ska springa ut från tentasalen och skrika med en Ronja-röst: FREEEEEEEDOOOOOM!!!!

Nej. Inte göra!

Jag sa till mig själv när jag vaknade idag att det var totalförbud med internet, TV och iPhonen. Idag ska jag få färdigt en massa saker och jag har inte tid att hålla på och stösurfa runt och läsa massa bloggar som jag egentligen inte bryr mig ett skit om. Som skriver så tråkiga saker, men som jag läser för att jag är så sjukt uttråkad och stressad och nervös och prestationsångesten bara trycker i bröstet på mig. Jag läser dom som en flykt från mitt tråkiga liv jusst nu. Allt annat än att sitta i det här rummet är roligare jusst nu.
Om mitt förbud funkade? Nope. Jag är som en beroende människa som måste kontrollera vad jag gör hela tiden, annars är det stor risk att jag glider tillbaka i mitt dåliga beteende.

Bokade resa hem till Svea igår och det är så sjukt skönt att ha det att se fram emot! Det lättar verkligen den här ångesten, att veta att jag om några veckor kommer åka hem och all den här stressen kommer vara över och jag kan bara njuta av familjen, vännerna och Stockholm. Som jag saknar stockholm, min underbara hemstad.

Nybakad.

Drömde inatt om bäbisar. Vaknade och tänkte att det är mitt undermedvetna som pokar om uppmärksamhet. Kollade Fejjan och såg att våra vänner har under natten klämt ut en fruktansvärt söt liten son. Kanske var det en sanndröm? Ja, man får tänka så. Det är ok.

Har precis kommit tillbaka från 1,5 timmes körlektion. Det är kul som satan att köra bil och jag längtar tills jag har mitt körkort i handen och jag kan köra runt runt runt. R kommer aldrig få köra bilen igen.

Nu tillbaka till att plugga. Blä. Urk. Jag vill vara fri från det här nu.

Mycket bra! Ja. Ja.

Kan vara sa att jag ar ytterst uttrakad men det har klippet ar det roligaste jag har sett pa lange! Jag vill bli bastis med den har tjejen. Har ar videon!
Har ar hennes blogg!

The secret

För några år sen så visade mamma mig en film som heter 'the secret'. Ja, det är nån typ av rörelse, man ska tänka sig till vad man vill ha. Självuppfyllande profetsia ( stavas?) är det väl. Posetiva tankegångar. Om man vill nåt tillräkligt mycket så får man det. Det funkar ju på mycket och man kan säkert diskutera vad det är som gör att det funkar. Så, när jag nu befinner mig i denna desperata situation där paniken, ångesten och lyckan avlöser varandra så känns det som att 'the secret' är en räddning. Kanske kan det hjälpa mig att få det jag vill? Så här är min önskelista:
1. Klara alla tentorna med höga betyg.
2. Skriva en lysande uppsats som också den får högsta betyg.
3. Få ett jobb där jag utvecklas och växer.
4. Fortsätter träna. Även fast det blir kallt ute.
5. Resa. Resa. Resa. Resa. Resa. Resa....

Ångest

Åh. Prestationsångesten. Fan jag mår illa nu. Pluggade och läste och läste hela dan igår och idag när jag öppnar mitt block så känner jag inte igen mig. Är det verkligen jag som suttit och skrivit allt det här? Känns som att jag inte fattar nåt och att det bara kommer bli en enda pannkaka av allt.

Ännu mer ångest får jag när jag börjar inse att alla de ställen som jag och R har tänkt på när det kommer till bröllopet är uppbokade för hela nästa sommar. Buhu. Fan. Det betyder att vi måste bestämma oss om datum nu och att vi måste boka nåt som kanske är halvdant. Känner att jag skulle vilja ha en månad eller två för att smälta känslorna kring förlovningen innan jag bestämmer mig om vart, när, hur. Det är ju så himla stort.

Pluggpaus

Sitter i slutspörten till mina absoluta sista tentor. För den här gången. Efter en sommar med maximalt avslappnande så blir det nu en totalstress närmsta tre veckorna. Borde ju såklart ha betat av lite av pluggandet innan, men det är så mycket som bara kom i mellan.
Först en kaffepaus, sen är det bara on it again!

Återuppta

Det blev visst en oväntad bloggpaus. Vet inte riktigt varför, kännde mig lite paranoid över vilka ni är som läser den här bloggen. Statistik och IP-nummer i all ära, men det slutade med att jag satt här (väldigt mycket dötid med andra ord) och försökte lista ut vilka mina sju läsare var. Inte bra, för så teknisk är jag inte och IP nummer säger inte mycket. Anyway, för mycket snack nu.
Sen sist så har jag hunnit haft semester, bestigit UK's högsta berg Ben Nevis och förlovat mig. Förlovningen var mer romantisk än vad jag nånsin skulle ha kunnat drömt om och jag fällde mer glädjetårar än vad jag nånsin gjort. Även fast det nu är några veckor sen det skedde så tittar jag varje dag, flera gånger per dag, på min än så länge fejkring och känner pirret av lycka. Hoppas det aldrig försvinner, att jag aldrig tar förgivet känslan av att vara förlovad till denna underbara man.