Strax ska jag och R ut på en par-jogg. Detta är helt nytt i vårat förhållande och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Å ena sidan så är det jävligt skönt att ha nån att springa med. Det pushar mig att springa snabbt när han springer snabbt och så vidare... Men å andra sidan så har löpningen varit min grej lite förut. Jag drog ut en 20-35 minuter själv och då kunde jag liksom under tiden rensa mina tankar och känna mig stark bra. Sen när jag kom hem så kunde jag skryta med hur långt jag sprungit. Hur tufft vissa bitar var och vad jag hade sett.
Men nu. Ja, nu har jag han som springer brevid. Det måste ju vara bra i slutändan?
jag måste säga ett NJA på den. Jag kan hålla med om att man blir pushad men enligt mina erfarenheter kan det okcså uppstå irritationer, jag blir arg på anders när han peppar för mycket, irriterad när han pushar för lite, det är en balansgång när den ena är bättre än den andra som det är i mitt fall. Lycka till ändå! SUSSSSSSS
ReplyDelete