!

Det blir nog så att vi åker till Devon redan ikväll, fast jag inte hunnit med allt som jag skulle ha gjort. Ser, det funkar inte det här med belöning för mig jag måste ha hot om saker och ting ska bli gjorda. Måste känna pressen flåsandes i nacken innan jag får nåt vettigt gjort. Men så får det verkligen inte bli med det här projektet. Jag kan inte slänga ihop det i sista sekund. Jag måste ha tid på mig att gå igenom det ordentligt. Det är så många små bitar som ska pusslas ihop.

Men men, vilket bättre ställe att göra det färdigt på än i Illfra? Där hittar jag alltid ro. Sekunden vi kör ner för backen och in i dalen som är paradiset Illfracombe så infinner det sig en sån värme och lycka i mig. Det är för mig som att komma hem. Ungefär som när man kör sista biten mellan Borlänge och Gagnef där pappa bor. Då är det också ett sånt där lugnt och ro som infinner sig. Visst är det underbart med såna ställen?