Kom hem igår efter nästan en vecka av underbarigheter i Ilfracombe. Det var länge sen jag var så avslappnad som jag har varit den här helgen. Så. Skönt.
Men en sak hände.
I måndags så var det ett litet barn som på nåt sätt hamnade under en dubbeldäckarbuss precis runt hörnet från vårat hus. Allting stannade av och det var en sån overklig känsla i luften. Första fina dagen på länge, solen strålade och folk hade picknick på gräset, musik hördes från håll och kanter. Och så hände det. Det blev tyst och helt plötsligt så känndes nästan solen som ett hån mot det fruktansvärda som hade hänt. Bandbilar kom, ambulanshelikoptern kom och landade runt hörnet. Sen var det absolut tyst. Det var så overkligt.
Men på nåt sätt så verkar lille killen ha överlevt, tack och lov! Det konstigaste av allt är att dagen efter så hade dom satt upp ett sånt där hoppslott för alla kidsen, på samma plats som lillkillen hamnade under bussen på bara ett dygn tidigare.
No comments:
Post a Comment