Sovit eftermiddag, som ett barn. Insåg att jag bara har sju veckor kvar på mig att skriva första utkastet av mitt examensarbete. Tröttheten och orkeslösheten forsade över mej. 10 000 ord.
Ah. Kan jag bara få ta en paus tack?
Vågade mej in på Sebbes facebooksida igår på första gången på länge. Kollade på alla fina medelanden och alla fina bilder. Å vad han alltid kommer att vara saknad. Varför var det tvungen att hända? Tillät mej själv att känna sorgen för första gången på länge, det gjorde ont men det var skönt.
Älskade vän, man måste få känna ibland för att kunna inte känna på riktigt ett tag om du hajar vad jag menar. Tänker på dig. Skickar kramar via luften.
ReplyDeleteTack för inspo till mer letande om andra världskriget och sånt :)
Du måste se Loose change och återkoppla, måste, måste, måste!! den finns på google video.
Suss